99 flavours

Jag nämnde att Michaela berättat om en eventuell rekrytering i på en revisionsbyrå i västa mellansverige. Den blir av och jag har skickat in mitt CV, så har även Roback gjort. Härromdagen offentliggjordes att Linnea gjort detsamma. Tydligen var man inte enbart intresserade av män. När denna nyhet olyckligtvis nådde Vinberg så skickade även hon in sina papper. Utöver oss fyra forna Kalmariter så är det även två för mig okända personer som även är inbjudna.

Sex personer om två platser innebär ju ändå att jag 33% chans att få jobb så chanserna är oerhört goda. Men det känns väldigt märkligt att vara rivaler med varandra. Man börjar jämföra sig med de andra och fundera på vilket sätt man sticker ut och är ett bättre alternativ än dem. Nu handlar det om att trippa på tårna, om att hålla ner rösten när man pratar, hålla sina förkylningar för sig själv för nu kan man inte lita på någon. När som helst kan man få kniv i ryggen, i form av en busringning om ändrad intervjutid. En vänlig kopp kaffe kan vara fylld med laxeringsmedel alá Vinberg. Nanbergs vägbeskrivning till kontoret kan vara fullständigt felaktig och leda dig till en mörk gränd full med blodtörstiga hundar. Ett krogligg kan vara en hivsmittad hora leasad av Roback.

Men skämt och sido så blir jag precis lika glad över nyheten om att någon av mina vänner har fått jobb som om jag har fått det själv. Ja, jag blir nästan gladare när mina vänner får jobb. Så det här skriver jag med kärlek och omtanke. DRA ER UR! Dra er ur nu, ni har ingen aning om hur långt jag är villig att gå!

Nu ska jag scanna internet efter smuts om mina vänner eller forna vänner!