Fredagsobservationer
Efter tentor är man ofta tom, energilös och trött, men för uppspelt för att sova och för mentalt utmattad för att egentligen göra någonting. Men inför denna tentan kändes en vanlig upp- och urladdning onödig. Den gick bra ändå och jag är godkänd.
***
Efter tentan stack jag och ankan till maxi och handlade. Där träffade vi snygg-ida, vilket leder oss in på ett vardagsdilemma. När man ser någon man känner på exempelvis Maxi så hälsar man självfallet, men vad gör man nästa gång man ses? Ofta springer man på, om och förbi varandra ett antal gånger. Jag kom på mig själv med att rycka till och göra nån lustig grej med ögonbrynen och någon liten nick av igenkännande. Samma problem uppstår när man arbetar på ett kontor och går möts i korridoren, vad ska man säga? Man går där o nickar eller kastar ur sig något hastigt om hur läget är. Utan att egentligen vilja ha ett svar på frågan men mest för att förtränga tystaden för några sekunder.
***
Väl utanför Maxi när vi går med våra fulla kassar mot bilen, kör det upp en volvo bakom oss, den ligger fem meter bakom och krypkör. Det är ett pensionärspar. Ankan verkar varken ha sett eller hört bilen så jag påtalar att han inte behöver gå mitt i vägen. "Akta dig" säger jag, absolut inte i ett högt tonläge eller fort uttryckt ändå rycker ankan till som om han vaknat upp ur en skön dröm mitt på en tågräls med självaste expresståget dånande mot sig. Han gör en 4-5 blixtsnabba stegtillsättningar men kommer egentligen ingenstans, det handlar nog mer om att komma in i försvarsställning. Oavsett vad hans intutioner var så såg det jäkligt kul ut.
***
Vi hann även med en sväng på systemet. Jag valde med omsorg ut två tetrapack Castillo de Gredes, för vanliga Svenssons utan större erfarenhet av lyxliv kan jag meddela att det är ett torrt och ganska bittert vin. Och trots bräkande kritik från en kortbent skåning i klassen vidhåller jag att det är mycket gott.
Efter mig i kön kom en man i min ålder, han var något kortare, ganska vältränad och blankrakat huvud. Han såg ut som ett vardagligt industriråskinn som inte backar när flaskorna börjar flyga. Han hade fyllt sin korg med råge, blandat öl i burkar och flaskor. När jag väl flyttat min korg från den lilla bänken man kan placera den då man packar upp varorna. Så svajar han till med hela kroppen och i en pendlande rörelse slänger han upp sin korg framför näsan på mig, han gjorde det i en rörelse som sa "jag dricker allt de här själv och jag är stolt över det!" Sen körde vi hem.
***
Efter tentan stack jag och ankan till maxi och handlade. Där träffade vi snygg-ida, vilket leder oss in på ett vardagsdilemma. När man ser någon man känner på exempelvis Maxi så hälsar man självfallet, men vad gör man nästa gång man ses? Ofta springer man på, om och förbi varandra ett antal gånger. Jag kom på mig själv med att rycka till och göra nån lustig grej med ögonbrynen och någon liten nick av igenkännande. Samma problem uppstår när man arbetar på ett kontor och går möts i korridoren, vad ska man säga? Man går där o nickar eller kastar ur sig något hastigt om hur läget är. Utan att egentligen vilja ha ett svar på frågan men mest för att förtränga tystaden för några sekunder.
***
Väl utanför Maxi när vi går med våra fulla kassar mot bilen, kör det upp en volvo bakom oss, den ligger fem meter bakom och krypkör. Det är ett pensionärspar. Ankan verkar varken ha sett eller hört bilen så jag påtalar att han inte behöver gå mitt i vägen. "Akta dig" säger jag, absolut inte i ett högt tonläge eller fort uttryckt ändå rycker ankan till som om han vaknat upp ur en skön dröm mitt på en tågräls med självaste expresståget dånande mot sig. Han gör en 4-5 blixtsnabba stegtillsättningar men kommer egentligen ingenstans, det handlar nog mer om att komma in i försvarsställning. Oavsett vad hans intutioner var så såg det jäkligt kul ut.
***
Vi hann även med en sväng på systemet. Jag valde med omsorg ut två tetrapack Castillo de Gredes, för vanliga Svenssons utan större erfarenhet av lyxliv kan jag meddela att det är ett torrt och ganska bittert vin. Och trots bräkande kritik från en kortbent skåning i klassen vidhåller jag att det är mycket gott.
Efter mig i kön kom en man i min ålder, han var något kortare, ganska vältränad och blankrakat huvud. Han såg ut som ett vardagligt industriråskinn som inte backar när flaskorna börjar flyga. Han hade fyllt sin korg med råge, blandat öl i burkar och flaskor. När jag väl flyttat min korg från den lilla bänken man kan placera den då man packar upp varorna. Så svajar han till med hela kroppen och i en pendlande rörelse slänger han upp sin korg framför näsan på mig, han gjorde det i en rörelse som sa "jag dricker allt de här själv och jag är stolt över det!" Sen körde vi hem.
***
Jag har noterat att Michaela lägger upp mindre smickrande bilder på mig, kanske är dags för en hämnd snart?
Melody Club - Girls don´t always wanna have fun
Kommentarer
Postat av: Micki
Det tror jag inte att det är.
Trackback