99 flavours

Jag vet att det redan är tjatigt, men inget tvingar er att läsa här. Talet igår gick skitbra. Jag hade druckit en precis perfekt mängd alkohol för att dämpa alla nerviga skakningar i kroppen. Det var lite nervöst i början men släppte väldigt fort och hux-flux så var det slut. Skämten gick hem, men jag tror inte att folk förstod kopplingen mellan betygsskalorna och klass 09. Hur som helst så gick det bra och jag och Bea var oerhört nöjda. Jag vill nog påstå att jag upplevde det Maslow kallar för självuppfyllelese resten av dagen.

***

Men vi tar det från början. Vi träffades i slottsparken och drack lite skumpa, det var trevligt och kul att se alla i sina finkläder.

När vi gick in i slottet och såg alla bänkraderna uppradade fick jag panik för en kort stund och tänkte -Hur fan tar jag mig ur det här! Men den tankan lade sig ganska omgående och man började fokusera istället. Själva ceremonin var ganska dryg, framförallt delen när vi gick upp och mottog våra diplom, samtidigt kändes det högtidligt så det var nog bra ändå.



Sångerna vi bjöds på var i mitt tycke helt åt helvete, måhända att hon sjöng bra eller att hon kostade mycket men jag är en man av simpla nöjen och hade föredragit något vanligare.

Ida satt bredvid mig och påtalade, roligt nog, hela tiden hur lång tid till det var innan vårt tal, men jag kände mig ändå ganska cool.



Talet gick som sagt bra och jag är skitstolt både över mig själv, men kanske ännu mer av Bea. Jag hade aldrig fixat det när jag var 22.

När sedan prefekten hade gjort lite icke diskret smygreklam för BBS så var det dags för uttåg. Sedan blev det lite ömsesidiga gratulationer innan jag mötte upp med föräldrarna och Jimmy för en trevlig lunchbuffé på Byttan.

Sedan bar det hemåt där vi satt och samtalade en timma. Farsan fixade min cykel och sen fick jag lite presenter också. Bröderna och deras tjejer hade köpt en banankartong med sprit, vilket uppskattas som fan eftersom mitt lager har börjat sina.

När päronen åkt svirade jag om och drog på jeansen sen åkte jag och Michaela till Robacks där festligheterna fortsatte. På vägen dit stannade vi på bolaget och rustade upp inför kvällen. Michaelas föräldrar ökade, om möjligt, sin status i mina ögon ytterligare då den gode Curt gav mig en whisky. Den tackar vi för!

Efterhand anlände Tengwalls, Mellström, Alex, Persson och Ella, Frida, Hanna, Reimer och Motala. När vi börjat fyllna till hos Roback begav vi oss till en närliggande lokal där Ida, Bea och Linnea styrt till med fest för sina familjer. Där satt vi och drack och kände oss alla riktigt lyckliga framåt natten innan vi stack till Vallen.

På det hela taget en perfekt dag som man kommer bära med sig många år framöver! Jag såg Linneas Facebookkommentar och håller med om att "man kan bläddra igenom fotoalbumet hur många gånger som helst".

Tack för tre fantastiska år, klassjävel!

Puss och hej!

P.S. Vi tar det en gång till:
Hej allihopa, jag heter Beatrice Granlöf och jag heter Glenn Svensson och vi är alltså vår avslutningstalare

Jag vill först klargöra för mamma och pappa att bara för att jag står här så betyder inte det att jag har bäst betyg. Snarare att den som hade det är skyldig mig en hel del pengar.

Vi har efter tre år i Kalmar lärt oss en hel del, företagsekonomi, nationalekonomi och statistik och massa andra intressanta kurser. Men vi har även lärt känna en ny stad, Sveriges bästa fotbollslag och en hel del nya vänner. Bland annat Michaela från Värmland som låter som en heliumknarkande Karl-Petter. Vi har Vimmerby-Martin som gillar att fiska. Slutligen har vi lärt känna Hampus och ett gäng skåningar, men vad dom säger har vi fortfarande inte fattat.

Vad har vi mer lärt oss? Jo enligt mitt CV står det att jag… Jag har framförallt utvecklats i informationssamling, informationshantering samt analytisk- och kritiskt tänkande. Eller jag har skrivit av det från Martins CV. Tack, Martin.

Men eftersom jag har blivit bättre på att just samla information har jag studerat olika tal för att ta reda på vad ett tal ska innehålla. Jag kom då fram till att ett tal vanligen innehåller 3 saker, det ska innehålla något tänkvärt, få folket att gråta och självklart få folket att skratta.

Så jag inleder med något tänkvärt.
På ett helt liv hinner man vara med om många betydelsefulla och stora dagar.
Men inte förrän i efterhand vet vi vilken dag som var störst.
Men Idag är dagen våra liv börjar Idag blir vi ett med resten av världen.
Idag blir vi en del av något mer än varandra och oss själva.
Idag blir resten av världen vårt ansvar.
Mot framtiden. Mot alla möjligheter livet har att erbjuda.
Från och med idag, är det vårt ansvar att stå beredda, öppensinniga och redo.
För vad, vet vi inte än För vad som helst – när som helst.
Såväl rättigheter som skyldigheter Idag, kandidater, börjar våra liv.

Nu mina vänner har vi kommit fram till stycket som ska få er att gråta. Är ni beredda? Det är tungt, men sant. Kalmar FF ligger bara sjua i tabellen inför uppehållet. Inga tårar? Nähe, okej.

Slutligen vill jag vända mig till klassen. Klass -09 jag har haft tre underbara år tillsammans med er och av hela mitt hjärta önskar jag er all lycka i framtiden när ni ger er ut på äventyret dom kallar livet.
Klass -09, visste ni förresten att 9 är det högsta betyget man kan få på högskolan. Vg 9, det betyder att man har 90 % rätt. 8 betyder att man har haft 80 % rätt och så vidare. Så här sitter alltså Klass 09. Det är inte bara komiskt, det är även oerhört missvisande. I mina ögon är ni en tia.

Tack för er tid!