Gigantiska insekter?

Härrom kvällen när Jönsson och jag tittade på Warberg - Balrog, följt av Villa Real - Arsenal, visades en reklam på tv om någon form av dinusauriepark. Vi antog att det var någon typ av fjärrstyrda robotar som såg ut som dinusaurier. Och självklart facineras många barn, men kanske även vuxna av detta. Men vi började diskutera varför man inte framställer mer djur med gen-manipulation och sånt där. Vi borde ju kunna framställa exempelvis en jättemyra, som är en meter hög. Men där gick våra åsikter isär. Jönsson tror att man kan göra något jävla spray, som gör att en vanlig myra kan växa som fan. Själv tror jag att det måste avlas fram, så efter 10 led, där varje myra är lite större än sin föregångare kan man till slut framställa jättemyran. Men vi tycker iallafall att det vore häftigt med ett ställe som visar upp bautainsekter!

***

Jag är hemma i Kallinge nu, sover i mitt gamla pojkrum, som numera tituleras gästrum. När man en gång flyttat hemifrån så tror jag inte man kan hitta tillbaka till "hem" känslan i det huset. Jag känner mig fortfarande som en gäst här, därmed inte sagt att jag inte tar vad jag vill i kylen.

Imorse cyklade jag in till stan, det är nedförsbacke hela vägen så den turen är lugn. Sen satt jag, Jimmy, David, hans tjej och deras jättehund och snackade i några timmar. Det var soligt på torget och det fyller mig med ro att sitta där o spana på folk. Jag kan dock inte sätta fingret på om den rofyllande känslan beror på att vara tillbaka i hemstaden eller om det är vetskapen att jag inte bor här längre. 3-4 timmar och ett besök på systemet senare satte jag på cykeln för den en mil långa uppförsbacken hem. Vägens lutning i kombination med att det är fysiskt omöjligt att cykla sakta bidrog till att pannan vara något fuktig när jag väl kom hem.

***

Det slog mig igår när jag lyssnade på musik på bussen att den bästa svenska låten genom tiderna är Första gången av Magnus Uggla, den finner ni här:
http://www.youtube.com/watch?v=T6YiucVhFBc


Filmen the Express, rekommendras, amerikansk fotboll, 60-talet, vita hatar svarta, vi har sett det innan, men de säljer! 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback