En bild säger mer än 1000 ord
Idag ska vi prata om sportjournalister och då stämmer det gamla ordspråket rätt bra. Ta och titta på bilden av Per Bjurman nästa gång ni är inne på Aftonbladet.se. Fy fan, visst ser han ut som en stor, uppblåst, självsäker idiot. Bilderna på aftonbladets journalister är direkt avgörande för vad vi tycker om deras texter, gillar vi inte bilden så gillar vi inte texten. Det funkar nog egentligen likadant på andra hållet gillar vi inte texten så gillar vi inte bilden heller. Men Bjurmans uppsyn gillar jag inte. Hans texter? Nej, hans texter är alltid lika jävla tråkiga, det är bara Henrik Lundqvist för hela slanten. Vinner Rangers, ja då är Lundqvist skälet. Annars har han otur, nån ljumskskada eller något annat svepskäl. För fan Bjurman, det finns andra lag i NHL och andra målvakter, släpp Lundqvist. Men Bjurman bor ju som bekant i New York och är ett gediget Rangersfan, hävdar han. Jag har en teori om han egentligen bor i ett litet svettigt motell i New Jersey och att aftonbladet finner han så inkompetent att det inte ens ger han fripass till matcherna. Så Bjurman sitter i sitt lilla motellrum och lyssnar på Rangers på radion. Sen tar han fram sin laptop och skriver ihop nåt om hur han pratat med alla stjärnorna efter matchen och hur lyrisk stämmningen var i Madison Square Garden.
En annan jag har fruktansvärt svårt att ta på allvar är Erik Niva. Hade en diskussion om denne med Herr Strand på biblioteket idag. Vi enades om att det finns inget med Niva som tyder på att han ens är sportintresserad. Han är smal som en pinne, norrlänning och talar som en döende gammal tant. Nä Niva känns mer som en renuppfödare i Samelandet. Där han, i sin färgglada samemössa, kan ta upp sin morakniv och tälja loss en bit torkat renkött som han stoppar in i munnen samtidigt som han bussar på sina hundar att dra släden hemåt eftersom det börjar bli kallt. Nä Niva borde vara intresserad av slädar, renar, björnar och annat vildmarksgöra.
Vilka är då aftonbladets behållning? Inom hockeyn är det självfallet Anrell och Wennerholm. Inom fotbollen och förmodligen den bäste skribenten Sverige har måste vara Simon Bank. Men vad gäller NHL så är det bättre att läsa Gunnar Nordström på Expressen han skriver iallafall neutralt och favoriserar inte någon bara för att de är svenkar.
Nu blir det lite fotboll nere i parken!
En annan jag har fruktansvärt svårt att ta på allvar är Erik Niva. Hade en diskussion om denne med Herr Strand på biblioteket idag. Vi enades om att det finns inget med Niva som tyder på att han ens är sportintresserad. Han är smal som en pinne, norrlänning och talar som en döende gammal tant. Nä Niva känns mer som en renuppfödare i Samelandet. Där han, i sin färgglada samemössa, kan ta upp sin morakniv och tälja loss en bit torkat renkött som han stoppar in i munnen samtidigt som han bussar på sina hundar att dra släden hemåt eftersom det börjar bli kallt. Nä Niva borde vara intresserad av slädar, renar, björnar och annat vildmarksgöra.
Vilka är då aftonbladets behållning? Inom hockeyn är det självfallet Anrell och Wennerholm. Inom fotbollen och förmodligen den bäste skribenten Sverige har måste vara Simon Bank. Men vad gäller NHL så är det bättre att läsa Gunnar Nordström på Expressen han skriver iallafall neutralt och favoriserar inte någon bara för att de är svenkar.
Nu blir det lite fotboll nere i parken!
Kommentarer
Trackback