99 flavours

Hemma efter en för ovanlighetens skull rullande Bandpress. Idag inledde vi dagen med ett möte där vi eller främst det ordinarie anställda fick lite skit för att det producerar så dåligt. Produktionen handlar inom Tarkett om plastmattor. Sen är det ju förbannat typiskt att vi har kört hela dagen och producerat 12 000 kvm. Jag vet inte om det är bra? Nu ser det ju ut precis som att vi kört spill och dåliga mattor med flit.
Det finns ett arbetsområde på vår maskin som är ganska trist. Man hissar upp lådor med granulat, små, små mattbitar i stora behållare som sedan går in i en maskin om slutligen blir en matta. Behållarna kallas för fickor, således heter stationen fickorna. När man är ute i fickorna så är man avskild från de övriga på vårt skift och det är fruktansvärt dammigt och säkert miljöfarligt på många sätt. Men vi brukar rotera med detta jobbet så vi är där ute två timmar var. Idag kommer det dock till min kännedom att en av de ordinarie kärringarna inte brukar vara där ute. Skälet är att hon ser sig själv som oumbärlig och om hon skulle gå ut i fickorna skulle hela maskinen braka ihop utan hennes kunskaper. Sånt här gör mig jävligt förbannad! Dels har skiftet aldrig haft några problem då denna människa är sjuk eller ledig och dels så är det så jävla själviskt så jag vill skrika rätt ut. Men jag och en annan av det förhållandevis nyanställda sa till henne att hon ska gå ut där. Idag kom hon dock undan då det var ett färgbyte när det var hennes tur i fickorna och "det är ju inte så lämpligt att jag börjar med ett färgbyte när jag inte varit där på så länge" som hon sa. Men imorn ska hon ta mig fan ut där om jag så ska jaga ut henne med trucken!

Tidigare när jag jobbade på Tarkett hade jag två personer på mitt gamla skift med det här synsättet. Det kan va därför jag hyser sånt avsky mot dem. Det är ett jobb, vi får betalt för att utföra vårt jobb och den arbetsuppgiften ligger på vårt ansvarsområde. Svårare än så är det inte! Man kan inte säga "jag vill inte"  för ingen vill vara där. Men alla hjälps ju åt. Hur fan kan man va den ende som vägrar rotera och inte få samvetskval?! Usch!

Cyklade till jobbet idag igen, jag har varit jävligt produktiv denna veckan och slipat bort 1,5 kg. Typiskt att morsan min nu har gått in för att motarbeta mig och serverar våfflor imorn. Tiden hem från jobbet idag var iallafall 29 minuter. Jag blev chockad att den inte var lägre men men den kommer sänkas.

Jag vill även inflika att skälet till att jag skriver mina tider här är inte bara för att skryta eller verka duktig inför er okända bloggläsare, vilka ni nu är? Utan även för att då kan jag själv gå tillbaka o läsa så slipper jag ha dem uppskrivna på nåt papper jag ändå tappar bort.

Ullis är hemma från fuckin Norrland nu, skönt! Nu kan man äntligen prata med henne utan allt sprakande som uppstod pga dålig täckning bland granar och berg där uppe. På torsdag ses vi igen och det ska bli jävligt kul och skönt. Det här är påfrestande som fan. Jag är fortfarande lite ängslig över vad fan man ska hitta på på midsommar? Kom gärna med förslag om ni vill ha med en skrikig, egocentrisk, fyllehund!

Imorn går jag tidigare från jobbet. Jobbar till 22 egentligen men det är innebandy med gamla KaRo-stjärnorna på gymmet så jag tänkte vara med o bjuda på lite tunnlar. 

Nä nu blir det lite Jack Bauer!